Cronos ville att jag skulle berätta om när jag skulle visa moppeungarna i kvarteret var skåpet skulle stå. Så här har ni:
För några år sen så var vi ett gäng som återföll i mopedtrimmning.
Det började med att Gunnar anordnade Cannonball run från Nynäshamn till Grisslehamn.
I början var det rätt så laidback men som allt som killar gör så spårade det ur, så nu har de flesta av oss tröttnat sen flera år tillbaks.
Någon gång mittemellan dessa två tillfällen så var jag ute och provkörde mitt astrimmade Raketarsle (97 ärliga blås plus lustgas).
Plötsligt ser jag ett gäng fjuniga mopedister som står och tjyvröker och gör brunstringar.
Jag fattar då ett dåligt beslut.
Jag åker stålet mot gänget, (givetvis på slangen) och lägger upp en skön stoppsladd framför näsan på han som ser ballast ut och frågar: Vem e snabbast?
Killarna skruvade nervöst på sig och pekade på en finnig unge med en DT och sa: Han!
-Ska vi rejsa? frågade jag.
-Oookej, sa han och jag såg att han tänkte: Gubben måste vara dum i huvet.
Jag gav stålet på långa rakan men grabben bara flög om mig efter trettio meter.
Pinsamt som fan!
Vad skulle jag göra nu? Smita hem som en hund med grabbarna hånskrattades bakom ryggen eller åka tillbaks till gänget för att bjuda på mig själv och bli utskrattad live?
Jag bjuder gärna på att jag är en sopa så jag åkte tillbaks till gänget, om inte annat för att ta reda på vad fan han hade för trim.
-Va fan har du för moppe?!! Frågade jag när vi kom tillbaks.
-Moppe? Det här är en 125:a, svarade han.
Sen skrattade alla junisar åt mig...