Inte vill man sitta och bli diskriminerad så där bara, så jag gick och murade istället för att läxa upp mina antagonister. Det hade ju ändå bara skapat dålig stämning på frugans tjejkväll.
Lampan ramlar ner lite vackrare här än bakom höghusen i Skogås.
Stressigt, blött och svettigt var det.
Det hela slutade med att Maria och svärfar fick riva av ytan medans jag for till naprapaten...
Bättre dagar har jag haft.
Sen skulle det fällas träd.
Motorsågen orkade vi inte hämta hos svärfar, så jag tog yxan.
Det var svårare än väntat, och trädet föll åt motsatt håll än vad som var planerat.
Som tur var så klarade utemöblerna en direktträff!
Någon räknade materialåtgång på den snåla sidan, och någan annan sågade en trallbit fel.
Detta resulterade inte i ett besök på brädgården, som man kan tro, utan i att en trallbit skarvades på två ställen. Det blir lätt så när man är snål och har trettio kilometer till byss.
Lite retligt eftersom resten av trallen enbart består av oskarvat virke.
Hur som helst, så blir detta en trevlig plats att ta morgonkaffet på.
Här står Maria och Vin-Ramona och snickrar.
Cissi börjar bli sugen på att slå ihop sin Cagiva, men har blivit införstådd med att garaget måste bli klart först. Ett bra sätt att få flickebarnet att arbeta!
Imorgon far vi vidare mot riket.
Sjökvarteret är fan "The Shit", som man säger om man är gammal och försöker låta lite modern.
Hårdingarna på skutan har seglat hit från Färöarna.
Dom hamnade i en storm och blåste sönder segel och grejor. Jag bistod med bronsskruv och reparation av vad jag tror var luckan till skithuset.
Efter att ha städat kajen, så kan jag konstatera att tjejer är dåliga på att ta hand om sina sopor.
Fullt med cigarettfimpar men inte en enda cigarrstump talar sitt tydliga språk. Mansfolk skräpar ner mindre!
Det positiva var att det var betydligt lugnare där än på IKEA i Kungenskurva, så jag somnade i en testsäng medans tjejerna irrade omkring. Dom väckte mig när dom var klara.
Hon har bergis rätt, trots att jag tyckte jag tog i, så blir det nog för litet...
Jag ska en sväng till Stockholm i morgon, så jag får spana in lite garage där, och ha som referens.
Då känns nog mitt större sen.
Här har ju var och varannan gård en maskinhall på 300 kvadrat.
Bilen är enligt ägaren himla startsnabb, men har vissa frigångsproblem mellan underrede och folkracebana.
Notera med vilken klass han har klamrat ljuddämparen mot karossen!
Som bonus slänger jag in en bild på Margaret också...
Jag böt då till en större visp med mindre stigning, och fick en trevligare färd med lägre varv och mindre slip.
Dessvärre orkade min urstarka Albin inte varva ett skit, så mashfarten sjönk.
Då tröttnade jag och monterade veteranvispen av "bananmodell" som jag fått av en gubbe, och som jag enbart trodde dög som pittoresk rekvisita i båthuset.
Döm om min förvåning då den hade mindre slip, lägre varv, och gav en betydligt mindre belastad motor.
Propellertekniken måste ha peakat på 1920-talet, som så mycket annat.
Detta har jag nu löst på ett smidigt sätt.
Jag grundade med raggarbilstillbehöret Dynamat, sen blev det skumgummi från det lokala lågprisvaruhuset.
Sedan toppade jag av härligheten med lite Epa-traktorplysch som bankades fast med kläommöbler-mässingspik.
Nu blev det så tyst att man knappast kommer höra om man gör "stake ut" på tvåans burk!
Som grädde på moset behöver man inte torka av oljestickan på Gabardin-brallorna längre, den smeker man av på plyschen.
Nackdelarna inskränker sig enbart till en fantastisk brandfara samt att doften efter en redig glykolkokning knappast lär gå bort under min livstid.
Imorgon ska jag berätta om min veteranpropeller som outperformar alla moderna databeräknade cnc-frästa high tech-vispar.
Två dagars förvärvsarbete kvar innan semestern!!
Jag har lyssnat på P4 medans jag har varit i verkstan.
Radioprataren använder sig av ordet "Svenne" för att beskriva personer som är infödda i Sverige.
Konstigt egentligen, att det ordet är okej enligt SR:s policy.
