Lite lister

Lite nytta var jag ju tvungen att göra i alla fall.
Tre lister riktade, slipade och polerade.
Att rikta kromlister måste vara bland det tråkigaste som finns, men det blir ju fint.

Men äsch då!

Fan va sämst jag är.
Jag skulle laga en topp till en beredare, men jag glömde märka på vart hålen för vattenslingan skulle vara i förhållande till fästbultarna.

Sen när jag skulle preparera lite Drontdäck, så eldade jag upp Björns fina elektoniska däckskniv.

Nu tror jag att det är bäst att jag inte gör nåt mera idag.

Sjövattensidan stekt

Nu är sjövattenmanteln ihop, och alla 49 rör är svetsade i båda ändar. Nu får den ligga till sig ett tag, innan jag börjar med kylvätskegavlarna.
Anledning till att jag stack emellan med det här, mitt i allt snickrande, är snålhet.

Jag har en argontub med betalt femårskontrakt på som jag ville tömma innan kontraktet går ut, den sista januari.
För att få tuben återlämnad utan att behöva åka till Sverige i lånad skåpbil, så måste jag dessutom rikta Andreas kromlister, för att kunna lura hit honom för avhämtning...

Det är krångligt att vara snål...

Svenska försvarets gamla skruv

Jag fick för några år sedan ett parti med skruv som spelat ut sin roll inom den svenska försvarsmakten. Dessa skruvar är inte något kina-skräp med pressade gängor, utan det är maskinbearbetade ytor för hela slanten.
Då jag är något av en "förbandsnörd" så går jag igång på skruv och nitförband med lite klass.
För att kunna använda mässingskruv med gott samvete, så fick jag göra blinda hål, så att skruven inte kommer i kontakt med saltvatten.

Nu är det en gängad ram på var "sjövattensida" med skruvad gavel över, så att man kan öppna och rensa. I gavlarna ska sedemera in och utgång för vatten svetsas in.

Mycket mer än så hann jag inte med idag, då jag mest höll på att klanta mig och leta syrafast material hela dagen...

Värmeväxlare

Nu ska jag slå ihop en liten värmeväxlare till Mildrids sötvattenkylning.
Rören och gavlarna på sjövattensidan poleras först, för den där riktigt mysiga korrosionsbeständigheten. Det behövs inte mycket ojämnheter för att syrafast ska börja rosta, så det är lika bra att böga till det. Dessutom lär ju allt äckel som finns i havet ha lite svårare att fästa i växlaren om det är blankt och fint.

Men hur fan ska jag passa in alla rör i gavel nummer två?

När jag ser alla rör peka upp, så kommer ag återigen att tänka på Claus Wunderlich orgelpops.

Teknikporr de luxe

Nu är det dags för er barbarer att få förlora era söndersupna själar i lite åttiotalsmekanik av det ädlare slaget.
Njut av Honda ELF en stund, och betänk att detta konstruerades samtidigt som Boy George skränade ur radioapparaterna.
Tänk att få muttra dit de slicks-skodda fälgarna på en minut och ge tutten på banan.

Lika ballt som en rostig Storsida, fast på ett helt annat sätt.

Finaste klapparna

Från surrogatfarsan Acke och hans rara fru fick jag en ovärderlig halsduk.
Den var en av Ackes käraste ägodelar, men då alla gamla speedway-klubbar fanns representerade, så insåg han att den skulle glädja mig ännu mer än honom. Han har ett hjärta av guld!

Med i paketet fanns även ett handskrivet brev(som ni vet är det bästa jag vet), som förklarade att halsduken är så gammal att Acke inte ens minns när den kom i hans ägo, men femtiotal var det troligen.
Min och Ackes vänskap började förövrigt med ett handskrivet brev...
Han verkar ta rollen som surrogatfarsa på stort allvar, då han gjort mycket för att ekipera mig på sista tiden. Han bryr sig onekligen om hur grabben går klädd. Först slokhatt, sedan storväst, och nu en halsduk för att gossen med lite klenare virke inte ska dra på sig nackspärr av vinddraget på speedwayovalen.

Notera hur tuff den är, med cyklar som blir modernare, för att avslutas med en framtidsvision från 1999, då vi kommer att köra jetdrivna svävare!
Visst är väl tredje sista hojen före jetgrejen, en Porquepine?

Även Wiking XI har fått en julklapp, en gammal fin tappkran i rödgods. Notera att även denna kom med ett handskrivet brev, från min kollega Månskensfåraherden.

Tre handskrivna brev på en vecka, inte illa!

God Jul på er, Kattskallar!

Efterlängtat

Som jag ar saknat dom, Oud Beersel.
Slut på bolaget sedan mååånader tillbaka, och numera beställningsvara.
Idag anlände 24 st, av gudarnas dryck till vår socken.

Jag provdricker den första till Ålandstidningens ledare, på samma tema som insändaren jag fick publicerad för ett par dagar sedan.

Den smakade ljuvligt!

En liten film om motorcyklar.

Klippet har tagits bort på på begäran av Gunnar, då en del av klippen var hans.
Då länken plötsligt gick till ett annat klipp, så tog jag bort adressen.


Igår hittade jag av en händelse en film om mina bumsar, som jag inte hade en aning om.

Jag vet inte vem som klippt ihop den, men de mesta materialet har plockats lite halvfräckt från  Tomas Saurens filmer, utan hans vetskap.

Men man kan komma undan med mycket, genom att kalla mig "genius"…

Nu kunde jag ha fått en ego-boost av det, men ordet "geni" vet jag inte om jag tycker att jag är, då jag inte ens klarar av att göra filmklippet klickbart. Ni får kopiera och greja om ni vill se.

Hall-planering

Trots att jag verkligen avskyr att bygga hus, så måste jag nog resa en byggnad till här, innan vårt hemman kan anses vara färdigställt.

Planen är att lyckas resa en hall så billigt att kostnaden för amortering blir skapligt likvärdig med verkstadshyran (som är låg) och reskostnaden till den verkstad jag har idag.

Att renovera Wiking XI i ett tält kommer att vara svårt har jag märkt, då all den grova eken kondenserar sig dyngsur vid dessa väderomslag. Idag nästan rinner det om båten, och hade jag haft en ny trären bordläggning monterad, så hade jag kunnat hålla mig för skratt.
Det skulle ju dessutom vara skönt att ha någon form av förråd till all dynga man äger, och nånstans att ställa in hojen när man kommer hem från jobbet i regnet...

Jag har hittat ett företag som gör fina limträstommar, men måtten är inte helt lämpliga för platsen vi tänkt bygga på. Deras standardhall är 12X18 meter.

För att se hur det går att få plats med allt, så gjorde jag en skalenlig modell av hall, båt, bil och maskiner. Med tanke på tomtens form, så skulle 10X20 meter vara mera lämpligt, och då skulle man ha plats att bygga en vägg mellan "metallavdelningen" och "träbåtsavdelningen", så att man slipper slå eld på allt trä, och slipper trädamm i svetsen.

Budgeten kommer att vara tämligen begränsad, men det ska nog gå att få ihop det.

Någon som har tips på bra tillverkare av hallstommar, eller bra ideer på prisvärda lösningar?

Det bör vara minst 4,5 meter till tak, så att man kan bygga loft över verkstadsdelen, och hallen ska gå att isolera på ett vettigt sätt, även om man kanske inte har råd att göra det från början.

Jag har inte så stora krav egentligen, det ska vara stort, starkt, varmt, billigt och gå snabbt att bygga

Fantastisk fredag!

Idag gick det mesta min väg!

Jag färdigställde ett stort projekt jag haft på jobbet, städade av, och lämnade med en lättnadens suck projektet.

Jag har även tagit del av vad som närmast kan beskrivas som ett mirakel.
Den svåraste delen att finna till Wiking XI:s renovering verkar ha funnits!
Kölplankan på båten är av rediga dimensioner, och en sådan är inte lätt att finna.
Även om man finner en, så behöver den vara torkad sedan många år tillbaka, och väldigt ofta så spricker dom då dom torkar.
Idag besökte jag en ny bekantskap, som då han såg Wiking XI, berättade att han nog hade en lämplig träbit.
Vi kollade i hans lager, och mina ögon fick skåda en rak och fin planka med måtten 190X800X9000mm. Precis vad jag behöver!
För er som mest hålls med metall kanske det inte låter så märkvärdigt, men att finna en sån planka, som dessutom har torkat i femton år, är för mig fullt jämförbart med att finna en skatt!

När jag kom hem hade jag fått ett handskrivet brev(det bästa jag vet), från en anonym person, som tackade så mycket för min debattartikel i Ålandstidningen ang, demilitariseringen och finska marinens närvaro. I brevet stod även en del intressant historia.
Det glädjer mig oerhört med all den positiva respons jag fått, både från bekanta och från helt okända personer, för mina alster efter att jag gav mig in i debatten.
Det verkar vara många som delar min åsikt på den fronten.
Jag tolkar det som ett sundhetstecken.

Tuss

Jag borrade in ett avstick i det här röret idag.
För att inte fylla röret med spån, så tryckte jag ner en tuss som jag fäst i en svetstråd, så att man kunde dra upp den enkelt, när man var klar. Det tråkiga var att när jag gick igenom med hålsågen, så lindade jag upp svetstråden på den cirka tio varv.

Det tog en stund att meka bort fiaskot, och jag var så jävla sne, att jag inte tog någon bild på svetstrådsnystanet.

Hålsåg i stålrör med handborrmaskin är ett riktigt skit förövrigt, men när inte grossisterna tycker att svets t-rör är nåt man behöver ha på hyllan, så har man ju inget val.

Men presskopplingar och plastslangar har dom i alla dess former...

Ett räcke klart

Det tog ju en jävla tid det här, men nu är det första räcket klart.
Jag var tvungen att köpa ett nytt frässtål idag, det kostade 43 euro, och jag känner mig fortfarande yrslig och nedstämd av plånboksdräneringen. Notera att jag byggt mig en bänkfräs, händig som jag är!

Grabbräcken

Här står jag med mina satans gröna Bosch-verktyg och fräsar gjorda av bly, och svär.
Fan att man ska vara så snål.
Inte nog med att dom tappar skruvarna som håller ihop skrotet av sina egna vibrationer, sladdarna blir ju hårda som pex-slangar i kylan.
Jag ska bli Festool-säljare tror jag, inte för att jag är nån säljartyp, utan för att kunna köpa momsfria glädjemaskiner!

Det tar emot

Lite jobbigt är det att borra en massa hål i det här fördäcket. Och lite jobbigt är det att grabbräcket kommer att dölja min fina inpassning av däcksribben mot skarndäcken.

Men, va fan. Det ska ju vara grabbräcken på en sån här båt, dessutom är det ju bra med fotstöd när ungar och fru halkar omkring på ett halt däck med morgondagg på.

Vad som inte är så jobbigt är att jag står i ett båthus och jobbar, istället för i ett fuktigt tält.

Detta båthus speglar på ett fantastiskt sätt hur livskvaliteten är på Åland!

Den här jäkla hunden asså!

Här sitter man i köket och värmer sig med en glögg efter en kylig helg i båthuset.
För en gångs skull ligger Annelie stilla i sin korg och slaggar.
Plötsligt lägger hundjäveln en brakskit, som luktar så jävla illa att hon själv började harkla och nästan kräktes. Sen flydde hon därifrån, och det gjorde jag med.

Det luktar fan som om nåt har krupit upp och dött i arslet på loppeboet!
Fy för den lede!

Backjobb

Gårdagens basning blev ju något av ett fiasko.
Det som gick skit på dagen skulle göras om framåt kvällen efter några stift, men det blev bara ännu sämre, då listerna gick av.

Olle ringde och berättade att röret måste isoleras för att det ska funka.
Sagt och gjort, lite filtar löste det problemet.

Mitt under basningen så pajjar kokplattan!
Den ersattes med båtens spritkök, som fick soppatorsk på fem minuter...
Då tog jag raskt det gamla gasköket, som fick gastorsk efter tio minuter...

Som tur var hittade jag nån annan gammal gasvariant i gömmorna, så det hela gick vägen.
Nu var mahognyn som ett blyrör, så jag har stora förhoppningar om en stor succé, då dom demonteras ur formen!

Så där ja!

Nu är det bara att vänta och se hur det blev.

Nu ska det minsann tillverkas grabbräcken till Mildrid. En vilig baslåda har tillverkats av ett rostfritt rör, en kaffepanna och båtspisen.

Nu får det ånga på ett tag, så ska det bockas om en liten stund.

Förbaskat

Efter att ha nattsuddat på mejeriet till klockan fyra i torsdags, så var jag så trött igår då jag åkte från jobbet, att jag glömde tanka firmapulkan.

Nu måste jag slanga Wiking XI för att komma tillbaka till jobbet på måndag. Jag som hade tänkt spara den där dieseln tills båten är sjösatt. Jag menar, risken finns ju att det inte går att få tag på fossila bränaslen den dagen.

Tidig julklapp

Idag fick jag ett paket från Lappskrället.
Det innehöll två stycken såna här fina glas, tillverkade av någon som har bättre koll på det här med skärhastigheter än mig.
De är tillverkade av ett grundämne, och enligt Lappjäveln så ska de kyla spånken automatiskt.

Han verkar faktiskt ha lite rätt i det.

Vilket grundämne kan det vara?

Bullford

Nu har vi bankat lite på en gammal Ford.
Stål är ju ett himla tacksamt material att hållas med, jämfört med trä.

Svetsrök igen!

Nu har jag hamnat på mejeriet igen, och kommer att slå ihjäl dagarna med att sniffa argon istället för Armaflex-lim.

Durkarna är i stort sett färdiga, förutom lite justering och en jävla massa slipande. Ja och sen ska dom ju linoljeinpregneras hundra gånger, innan dom lackas nio gånger.

I morgon kväll ska jag rikta framskärm på en Bullford.

Röris idag.

Att vara röris 2014, handlar mycket om att modifiera undermåliga produkter.

Slangändan är plansvarvad i en rysk svarv där chucken kastat minst två tum, vilket syns på den svajjiga tätytan(eller dropparna på golvet). Den fick jag planslipa med en skiva från vinkelslipen, eftersom jag brutit av min engradiga fil.

Halvkopplingen har en för tunn kopparpackning, så att det rider på mässingflänsen. Den fick jag skava ur.

Och den prefabricerade värmeväxlaren var gängtätad med nån jävla tandtråd, så den växte det svamp på.
Den tätade jag om med lin och smuck.

Men annars var det en bra dag på pysslet.

Konstiga träbitar

Det tar ju en jäkla tid att lägga golv i båten.
Det ska ju tillverkas konstiga stöd och grejer i vartenda hörn.
Jag är fortfarande lite sjuk och eländig efter fredagen, så nu orkar jag inte med det är träbögandet mer idag.

Men äsch då!

Fan va dåligt det blev nu!
Hur fan kan man uppfinna en maskin som förintar sig själv?

Justering av mental kapacitet

Jag hade ju tidigare en tes om att jag skulle rensa skallen på onödig information, för att frigöra utrymme för mina studier i åländsk historia.
Denna rensning skulle ske med metoden "överintag av öl".

Igår var jag på Stallhagen och genomförde sagda rensning.

Det gick dock på tok, och idag mår jag inget vidare.
Inte känns del heller som att hjärnan är nystädad och i skick.

Troligen fick jag en allergisk reaktion efter att ofrivilligt ha sniffat Armaflex-lim under ett par dagar då jag har isolerat kylanläggningen på bilden.

Denna reaktion ledde inte enbart till att jag efter några öl, blev vimsig och sjuk, utan också till att jag fick alkoholrelaterad Tourettes, och snackade mera skit än vanligt.

Men, nu har jag bestämt mig för att bli nykterist!

Finska Indianer

Nu är det nog dags för något lättsammare här på bloggen.
Lite vackra åkdon att vila ögonen på kanske?

Durkar och studier

Det verkar hända lite grejer i politiken i Sverige, för stunden! Spännande, måste jag säga.

Själv hålls jag med ömsom durkar och ömsom förkovring.

Lite gammal skön ålandshistoria och helst då ur säkerhetspolitisk synvinkel är aldrig fel.

Min insändare ledde till trivsamma samtal med den äldre generationen och en del lånade böcker och pärmar med tidningsurklipp.

Synd bara att man har så fullt med annat skit i huvudet för att få plats med allt.
Jag skulle behöva sanera bort en del, helst genom ett överintag av hylsor, känner jag.

Trivsel i båthuset

Nu tillverkar jag lite durkar. Ska bli härligt att få se ungarna trampa ner stenar i den blanka mahognyn.

Våndan av att inte ha ett varmgarage

Då får man förvara båtdynor och krombeslag inne på muggen. Dusch har vi ju en till, så man slipper ju flytta allt för att tvaga sig.

Skräpet

Och här var bilden på skräpet, som jag inte fick med i förra inlägget...

Skräp

Jag har jobbat i en kåk där vi haft lite problem med cirkulationen i värmesystemet.
Vi hittade lite skräp i ett rör.
När vi rensat klart verkade det som att halva värmepannan hamnat i röret.
Det var första gången jag körde rensmaskin i en värmestam.

Kanske inte lika stimulerande som att bygga hojar, men det är ju alltid kul att hitta konstiga fel och få fart på grejer som jävlas.

Det första stapplande steget mot att bli grinig gubbe

Jag kunde inte hålla mig längre, jag måste få lite svar.
Tänk om jag i och med detta gläntat på locket till Pandoras ask.
Nu kanske jag blir beroende av att skriva insändare och hobbydebattera.

Förbluffande enkelt!

Jaha, nu har jag ekrat mitt första hjul.
Det bökiga var ju att lista ut hur ekrarna skulle gå, att rikta var ju "en bit av kaka". Precis tvärtemot vad jag trodde.

Ekring

Öhh, jaha, sen då??

Varför begriper jag inte politik?

Under många år har jag plågats av det faktum att jag är för ointelligent för att förstå mig på såväl politiska beslut, som mycket av samhällsutvecklingen.

Jag läser idag i Ålandstidningen att självstyrelsepolitiska nämnden slagit fast i en policy att "Den finska marinens besök i åländska vatten bör upphöra helt", och att "gränsbevakningens allt mer militära status oroar". Åland är sedan länge en demilitäriserad zon, och det är med tanke på det som man vill att marinens närvaro ska upphöra.

Man konstaterar från landskapsregeringens håll att det säkerhetspolitiska läget i Östersjön inte längre är gott, och därför är det högaktuellt att denna policy sjösätts nu.

Vidare anser man att "Marinen ska besöka oss enbart om åländska myndigheter ber om handräckning".

Att det finns gott om ålandskritiska krafter i Finland är inget nytt, och jag skulle kunna tänka mig att det är sånt här som ligger till grund, eller åtminstone spär på detta förakt.
Om man inte är välkommen att ens angöra hamn, eller vistas i vattnen runt Åland, så kan jag tro att viljan att vilja försvara Åland vid ett eventuellt angrepp, är ganska sval.

Det är sånt här som jag inte begriper. Jag önskar att jag hade varit bildad nog för att förstå hur bildade människor resonerar.

Jag hade samma problem då jag bodde i Sverige, eller då jag nås av nyheter om politiska beslut i Sverige.
Trots att man flaggat för nedskärningar inom välfärden, till följd av utgifterna som kommer att krävas av den stora flyktingström som kommer att anlända under det kommande åren, så finns det utrymme för ekonomiska utsvävningar (170 miljoner) för projekt inom gebitet genusforskning.

Ett av forskningsprojekten som lär ha fått 17,5 miljoner kallas: Slöja, regnbågsflagga och manga. Om genus, sexualitet, motstånd och gemenskap i en transnationell tid.

En Maria Törnqvist från Institutet för framtidsstudier lär ha fått bidrag för ett projekt om "Intimitetens sociala former: Närhetspraktik och identitet i kollektivt boende, husdjursrelationer och pardans".

Jag önskar verkligen att jag förstod, eller att någon som gör det kan förklara för mig.

Brev till Fristads

Hej,

Jag har sedan tolvårsåldern, då jag fick mitt första blåställ av rörfirman som jag sommarjobbade på, varit en trogen Fristads-kund.

Enligt mitt sett att se på saken, så har riktiga arbetare Fristads-töjj, och inget annat!

Glättiga reklamsnuttar på televisionen med så kallade "hunkar" som struttar runt och ser tuffa ut, med budskapet om kläder för "riktiga hantverkare" lämnar mig kort sagt oberörd, då sagda hunkar har varit ekiperade i plagiat (sannolikt tillverkade i fjärran östern under förtryckande förhållanden).

Jag torde på flera sätt än min trohet till fabrikatet, vara något av den perfekta kunden, då jag sliter ut hängselbyxor i en sällan skådad takt.

Utöver min förmåga att likt en målsökande robot, dras till allehanda utstickande föremål, och således fastna med byxorna i dessa med följden att dom givetvis går sönder, så har jag en rent kuslig förmåga att med varma föremål bränna sönder plaggen som skyler mitt späda lekamen. Ibland till och med med brand i textiler som följd.

Det skall dock inte i detta hänseende råda någon som helst tvivel över eran produkts kvalitet, utan dessa tillbud skall helt tillskrivas min brist på att föra mig på ett riktigt sett. Det är min fulla övertygelse att andra fabrikat hade havererat, betydligt snabbare än Fristads i mina händer.

Idag var det en stor dag på arbetet, då jag stolt som en tupp lämnade yrkesbutiken med inte mindre än två par nyinköpta hängselbyxor.

Väl hemma påkallades familjens uppmärksamhet, då far i huset skulle flytta över alla verktyg till ett av de tvenne nya töjjen. 

Men där tar plötsligt idyllen ett abrupt slut!

Mitt yngsta barn bevittnar storögt hur hennes far inte lyckas få dit någon av knivslidorna på därför avsedd plats vid bröstfickorna, och hon ser förfärat på när hans humör sviker och svetten bryter ut i hans panna.

Remmarna som ska hålla knivslidorna på plats har plötsligt fått ett alldeles för snålt tilltaget mått och rymmer således inte längre Morakniven!

Min hustru fick barskt påminna mig om att vårda mitt språk i barnens sällskap, och jag var tvungen att konsumera mer än halva kartan av mina kvälls-Valium. 

Jag svalde förtretet över att jag mitt under mitt yrkesverksamma liv, var tvungen att bryta en vana för en stund och flytta kniven till därför avsedd plats på högerbenet istället. Då alla riktiga hantverkare har tvenne knivar på arbetskläderna (en slö, för att grada metall och en vass för uppgifter av delikatare art), så fick jag stoppa den andra i fickan som egentligen är avsedd för tumstock och hajnyckel. Någon hajnyckel fick jag inte med mig av förklarliga skäl.

När jag sätter mig på knä för att arbeta hoppar knivslidan bort, och mitt tålamod frestas mycket hårt av denna prövning. Flera försök görs, innan jag konstaterar att ni även bytt knappar till en modell med mindre diameter i  knappens midja, så att knivarna inte längre hålls på plats.

Då Morakniven är en ikon, likt Fristads, och dessutom det enda fabrikat som säljs i yrkesbutiker, så måste jag konstatera följande:

Att göra om en perfekt och fulländad produkt som Fristads-töjjet var, till att inte längre passa ihop med en Morakniv, måste vara fullt jämförbart med en tillverkare av ficklampsbatterier som bestämmer sig för att börja tillverka batterier med ett mått som inte längre passar i ficklampor.

Jag ber om ursäkt för att min ton kan låta upprörd, och det är för mig ett icke önskvärt resultat av min oförmåga att uttrycka mig i skrift, jag har som ni säkert redan listat ut, enbart en misslyckad grundskoleutbildning att luta mig på rent verbalt.

Jag ser dock fram emot ett svar, och en lösning på problemet, då jag näppeligen kan arbeta utan knivar resten av mitt liv. 

Jag kan inte säga att jag tycker att ni gjorde ett riktigt beslut då ni ändrade byxorna, men förutsätter att ni tänkte skicka med speciella knivslidor som passar såväl dom nya töjjen, som Mora kniven, men dessa kände inte kvinnan i butiken till. 

Kanske har dom bara kommit bort med posten?

Med vänlig hälsning

Stellan Egeland

Men, fy satan så här ser ut!

Man kan ju hålla sig för garv nu när det är dags att städa här.
Inte en SE Service såg ju så här jävligt ut.

Eller jo förresten, det gjorde det ju för det mesta.

Helst skulle man ju vilja rycka igång Weslaken och finjustera Wal Phillipsen.
Jag tror jag börjar med det, så det luktar lite gott här inne sedan.

Gasens gaddning

Gasen, min kusin från landet, har skaffat sig en ny tatuering.
En motor är det ju många som har gaddat på kroppen, men Gasen är inte riktigt som andra.
Han är dessutom av samma åsikt som alla som kört bilar med vrid i, nämligen att fyra poletter räcker gott och väl.

En tatuering föreställande en brötig fyrpet, ser man inte på många underarmar!