Lastning

Efter att festligheterna var över, så lyckades jag få mina vänner att hjälpa mig att lasta en jolle och ett ton med skit som följde med i Wiking XI-affären.

Det gick väldans tungt för stackars Björn som lyckats dra på sig någon form av sjukdom under gårdagskvällen.
Jag och Jhonny klarade oss dock från denna hemska åkomma, då vi höll oss till mellanöl och gick till sängs i tid.

Nu är det kalas i Eldarnas klubblokal.
Alla är glada och ingen har brutit nåt.

Åland Speedway Challenge

Nu har vi det jävligt bra, metanol, glada miner och vurpor.
Dronten funkade faktiskt ganska länge dessutom!
Sen gick kedjan av... Som vanligt.

Framme

Nu har vi anlänt i depån, och har fredagsmys i Björns salongsbuss. Dom tuffa grabbarna dricker femhundrakronorswhisky ur plastmugg.
Själv äter jag hönökakor och drömmer om morgondagen.

Jaha ja.

Nu står vi mitt i obyggden i Roslagen och laddar batterierna på Björns buss, med nån form av förhoppning om att kunna starta den igen och fara mot Stockholm...

Spänt läge i luften

Den här veckan har Ryssland kränkt Finlands luftrum vid tre olika tillfällen.

Istället för att avslöja mina innersta tankar om hur orolig jag är över läget, och vad jag anser om Fredrik som i åratal svamlat om att det inte finns någon hotbild för att kunna fortsätta nedmonteringen av svenska försvaret och istället lägga pengar på sånt som han tycker är viktigt och bra, så ska jag spekulera i hur dom egentligen kränkte luftrummet.

Det effektivaste sättet att kränka folk i västvärlden år 2014 är ju som bekant att använda sig av en "flickkalender".

Kan det månne vara så att den ryska björnen hade Ridgidkalendrar på sina kärror under besöket i det finska luftrummet?

Lite schysst är det ju med en bikinibrud som åker runt och rensar avlopp med en segelbåt annars.
Lite coolare än en svettig karl med hängselbrallor som röker Jompa utan tuss och kör rörbuss!

Återuppstådd

Dronten lever igen!
Gårdagens afton spenderades med att serva upp detta idrottsredskap till sin forna glans.

Servicen som krävdes, bestod i mångt och mycket till att sammanföga delar av metall som brustit.
Då Tig:en stod på jobb så nödgades jag spruta ihop skiten med Mig:en.

Nu är cyklarna lastade och klara i Björn L:s buss inför helgens övningar. Jag ska besöka naprapaten nu för en service av mitt lekamen inför idrottsutövandet, och har även bokat en tid på måndag, så han kan pyssla ihop den sargade kroppen.
Rutinerat av mig, måste jag säga!

Knarren är klar

Nu har jag satt på sommardäck och flejkskärmar, samt bytt ut Jawan mot min nyrenoverade Weslake.
Den sistnämnda har givetvis bestyckats med det mest sofistikerade i motorstyrningsväg man kan tänka sig.

Nämligen en Wal Phillips-injektor och en magisk tändbox, innehållandes en tändspole, konding och en mystisk elpryl från elektronikgeniet Lucas.

Det är nu ni spontant ska säga: WOW!

Givetvis small hon igång på första draget, och spann som en katt.
Denna typ av injektorer är nog mest lämpade för såna här hojar med förlustsmörjning, för oljan som jag tappade ur, var tämligen blaskig, och av betydligt större mängd än vad som gick att fylla på.

Snålheten bedrar visheten

Eftersom jag bara kört sidovagn dom senaste åren, så har jag inte ägt någon släpsko.
Då jag varit för dumsnål för att köpa mig en sådan, så lagade jag upp denna ärvda och skändade.

När det var dags att lägga på Colmonoy på den så visade det sig att pinnarna jag hade inte alls var Colmonoy, utan troligen Stelit, som har för hög smältpunkt och inte alls gräddas ut lika fint.

Nu undrar man ju om någon på Åland ligger på ett par pinnar Colmonoy, och istället för dom, vill ha en massa euro?
Alternativt har en släpsko till salu?

Gruvaaa!

Asså, är det verkligen så jävla roligt att vara rörmokare egentligen?

Man skulle ha skaffat sig en redig utbildning och kört JAS på jobbet eller nåt.

Ruggigt

När såg ni en Cheva BB med Predator-förgasare senast?
Jag tror att Jacobs Stege och Razzel fortfarande gick när jag såg en sist.

Motorinstallationen är inte heller helt ointressant.
Istället för att dra om ett av primärrören på headersen, så har man slagit det platt och flyttat motorn åt sidan, och hängt den snett dessutom.

Motorfärstena var helt stumma, så man kan avnjuta alla mekaniska ljud och vibrationer. Gummikuddar är väl lite som filtret på en cigarett, tar bort allt det man vill ha.

Vilken fräsig grej!

https://www.youtube.com/watch?v=EmnsXTMLzCE

Första hjälpen

Igår var det kurs i första hjälpen på firman.
Det är ju bra att kunna få liv i nån som ligger pyrt till, men just dessa killar som låg på golvet, vete fan om det var nån mening att stå och pumpa på.

Dom ser ju knappast ut att kunna leva ett värdigt liv ändå...

Lite båtinfo

Wiking XI byggdes alltså på Fisksätra varv på beställning av CG Pettersson, och sjösattes 1929.
Hon byggdes för en ishavsexpedition där J W Sandström, byrådirektör för Statens hydrografisk-meterologiska anstalt, skulle forska om smältande inlandsisar. CG tände på idén och filade länge på ritningen, som figurerar i olika utföranden med en del ändringar. Skeppare på resan som av oklara anledningar aldrig blev av, skulle han vara själv.

Dom tidiga ritningarna hade en Penta 4:a på 16-24 hk.
Men det ändrades till en Skandia råoljemotor på 15 hk, som enligt obekräftade uppgifter lär ha varit 2 cylindrig. Jag har inte funnit uppgifter om en sådan motor, och ännu mindre ett exemplar att förvärva...

Nu sitter det en Ford diesel med sex burkar i båten, men den har jag inte för avsikt att behålla. Skulle jag få tag på en orginalmotor så blir valet enkelt, i annat fall blir det något att fundera på.

Eftersom resan ansågs kunna bjuda på lite hårdare motstånd än en semesterutflykt med familjen, så byggdes hon mycket kraftig. Bordläggningen lär vara 35mm ek, och en extra ishud av ek skulle monteras i Tromsö. Däcksribben i Honduras och skarndäck och mittfiskar i teak.

Hon är Ketchriggad som det heter, och har således två master. Orginaltankarna rymde 1400 liter råolja!

Slag i saken.

Efter ett års funderande, besiktningar och utvärderande så har vi fattat ett beslut.
Jag har tidigare tackat nej till båten två gånger, då renoveringsbehovet är av astronomiska mått, men nu har jag tackat ja.

Den sista båten CG Pettersson lät bygga åt sig själv, kommer under september att angöra en brygga på Åland för att stanna här.

Beslutet att ta över båten baserades på flera saker.

För det första så vill mina tjejer att vi tar båten, om jag anser mig orka renovera henne utan att jobba ihjäl mig. Cissi har lovat att hjälpa till med renoveringen två kvällar i veckan(vi får väl se hur det blir med det).

För det andra så ser jag det lite som mitt kall att rädda denna historiskt intressanta båt. Jag tror nämligen inte att nån annan räddar henne om inte jag gör det. Det kan ju i och för sig ses som ett tecken på att man borde stå över.

För det tredje så har jag, Kenny, Macke och Fredde för avsikt att genomföra den planerade ishavsexpeditionen via Grönland med slutdestination Amerika, som aldrig blev av. Om vi har stake nog för denna resa, så kommer den att genomföras år 2029, dvs, 100 år för sent.

Och för det fjärde så blev jag här i veckan sugen på att byta kölstock och stävar på denna båt. Det måste ju vara det manligaste man kan ge sig på i träbåtsrenoveringsväg!

Jag tänkte genomföra renoveringen i lugn och ro, och jobba med båten då jag känner för det. Det brukar ju gå bra för mig att jobba efter en sån plan... Jag har ju en fantastisk förmåga att kunna ta ett projekt med ro.

Önska mig gärna lycka till, den här gången kan det behövas.

Lesters garage

Så här trivsamt ser det ut hemma hos Lester.
Den kompressormatade och Wal Phillips-injekterande BSA:n fulmekade vi med under kvällen. Sen rev vi igång den och fyllvarvade tills kompressorkedjan small av.
Det är sånt som händer även i dom bästa familjer.

Partaj hos Lester

Idag är det kalas hos Lester Boré.
Partajet innehåller allt en växande pojke kan tänkas behöva.
Lerduveskytte, kustombilar, raggare, trimmade mopeder av amerikanskt ursprung, samt en kock med åsikter, värderingar och en svada som definitivt inte passar sig i det moderna Svärje.

En hitintills oerhört lyckad kväll.

Blött

Man ångrar ju bara det man inte gör, sägs det.
Det stämmer troligen inte fullt ut, med tanke på hur mycket dumt man gjort, men nekanden till kalas i goda vänners lag, bör givetvis hållas till ett minimum.

Längtan efter mina gamla vänner drev mig ändå att sadla järnhästen och fara mot mitt forna fädernesland, i ösregnet.

Otroligt nog så verkar faktiskt brallorna vara hyfsat täta, vilket även gäller den igenimmade hjälmen.
Resten av kläderna läckte dock som ett fiskenät.

När man åker i dyligt väder, kan man inte låta bli att tänka på all elektronik som krävs för att hålla en modern mopedmotor igång. Kommer det vådis på fel ställe är det nog ingen idé att ens fundera på att felsöka, det är nog bara att försöka slå eld på skiten och ta en bulle hem.

Nedrans

Nu kom återbetalningen för den fantastiska sommaren.
Regnet öser ner och jag som skulle åka hoj till Lester och skjuta lerduvor, för att sedan kalasa på Mälaren rakt.

Jag som inte har några regnkläder för mopedåka...

Äckligt

Många har ju påpekat i kommentarsfältet hur vackert det är här på Åland.
Tydligen så finns det många här som tycker att det är lite för vackert, och vill tona ner grannlåten. Eller så tycker dom bara att gamla knaster är snyggt, för inte kan man väl bli så lat att man inte orkar ta hand om sina egna fimpar?

På platsen där man står skola ciggen dumpas, oavsett om man står på stan, på sin egen tomt, eller någon annans tomt.

Bilden är tagen på en gård under en balkong i det idylliska och prunkande Mariehamn.

Någon som vet hur lång tid moder natur behöver på sig för att bryta ner ett filter?
Och på tal om filter, ska man röka så ska det väl vara utan tuss?

Nöjd.

Nu har Håkan gjort en mur som ska se till att gruset under plattan inte följer med vågorna ut i havet under höststormarna.
Jag är mycket nöjd.

Själv får jag inte alls så mycket gjort längre, då jag börjat förvärvsarbeta.
Jag fick bara dit några plank på tredje väggen i kväll, men jag hann förvisso med en trevlig skogspromenad med min fru. Vi pratade inte helt otippat om kränkningar och träbåtar.

Styggelsen "Flickkalendrar"

Nu har jakten på dom kvinnokränkande kalendrarna, även kommit till Åland, efter att existerat i Sverige under många år.

Jag finner det fullkomligt otänkbart att någon läsare av den här bloggen skulle ha några tvivel om vad jag anser om detta ickeproblem.
På SE Service hade jag flera av dessa kalendrar, och för att besökande damer med att ointresse för motorcyklar skulle ha något vackert att vila ögonen på medans karl stod och pratade motorer, fanns där även en kalender med så kallade "Hunkar".

Det påstådda problemet med kalendrarna är att dom skulle vara kränkande.

För vem undrar jag?
Kvinnorna som medverkar i kalendrarna är ju föga kränkta, och de flesta älskar med största sannolikhet att stå framför kameran, och vetskapen om att fotot kommer att få beundrande blickar.

Vid ett par tillfällen har mina hojar fotograferats med kvinnlig fägring. De brudar som varit med då, var både trevliga, glada, roliga att prata med och älskade att fotograferas. Kränkta var dom då rakt inte.

Ett argument som jag fick höra idag, under en debatt med en kille med motsatt uppfattning än min egen var att kvinnorna objektifierades.

Om nu så skulle vara fallet, så ligger knappast problemet i kalendrarna, utan hos den som behandlar en annan människa som ett objekt. Gör man det, så behöver man nog hjälp, och det lär knappast göra varken från eller till om man är innehavare av en kalender med vackra kvinnor.

En tes jag har angående de kvinnor som säger sig bli kränkta är de troligen förtränger och döljer sin avundsjuka både för sig själva och andra.

Konstigt nog hör man aldrig någonting om att kalendrarna med tjusiga karlar skulle vara kränkande.
Själv har jag svårt att bli kränkt av att det finns stiligare karlfolk än mig, och tur är väl det, annars skulle jag få hållas i skogen.

Argumentet att dessa kalendrar skulle sänka unga tjejer självkänsla, ger jag inte mycket för.
Anledningen till detta är att kvinnokalendrarna är tämligen befriade från ultrasmala kvinnor.
Däremot så har dom kalendrar av lite kvalité, som jag sett haft, stora bröst, små bröst, stora stjärtar och små stjärtar.

Dom ultrasmala modellerna som figurerar i klädes och sminkreklam, samt i modemagasin, är väl dom som skulle kunna leda till ett skadligt ideal. De unga tjejerna har troligen dessutom betydligt mer visuell kontakt med dessa media, än med skabbiga verkstäder där kalendrarna hänger.

Slutligen vill jag ta med ett par textrader ur ett av Den Store Skaldens alster:

Damer utan kläder ska man inte titta på, fy skäms på sig medborgare som tittar ändå.
Det är onaturligt att se en kvinna bar, det kan man bli förstörd av, den saken är klar.

För erotikens faror bevare barnen små, som inte har en aning om hur illa det kan gå. Låt dom hoppa hage och leka militär, och skjuta på varandra med leksaksgevär. Låt barnen kriga lungt och snällt så glömma de allt sexuellt, som hotar dom från alla håll och nog är det väl tur, att vi här i landet har ordning och censur...

Kom igen nu, skjut ner mina argument.
Väck mig och berätta för mig vad det är jag har missat.
Eller är det så enkelt och illa, att när folk hört samma fabler om och om igen, så blir det en sanning?

Ångesten kommer krypande

Den bästa semestern jag upplevt under mitt liv i sus och dus, har kommit till ett slut.
Troligen kommer ingen sommar någonsin att bli lika bra som denna har varit.

Jag ska försöka att hålla eftersemesterångesten stången med alla goda minnen från den gångna sommaren, samt framstegen med båthuset, när jag går på jobb i morgon.
Det blir tuuungt...

Utflykt

Ett tiotal sjömil från mitt hemman ligger underbara Sälskär.
Vi pattade dit igår med ett par bekanta för utflykt och bad.
Väl där hade vi sånt flax att min chef som har nycklarna till fyren, då en släkting till honom har varit fyrvaktare där, var på plats. Det var rackarns jobbigt att gå upp i fyren, som dessvärre saknade hiss, men utsikten var formidabel.

Vi såg även spår av en skogshuggare med känsla för form.

Sen spelade vi Cannonball-spelet, fuskade nåt helt kopiöst och drack öl.

Platsbyggda hyllor

Jag håller på att kortla in reglar att spika panelen i.
Enklast hade ju varit att lägga tvåtumfyra på plaskan utanför stolparna, men det verkar ju dumt att göra det enkelt.

På det här sättet får jag ju en jävla massa hyllor att ha fernissa och slippapper på. Fast det var ett jävla sågande...

Heminredning igen

Ett hemman kan aldrig få för många motorpornografiska inslag. En Hulster i vardagsrummet kommer man inte långt med.

Det som krävdes för att skapa trivsel var ett trapphus med JAS 39 Gripen och lite fräsporr från ISR blandat med gräddsvetsar och tuktade plåtbitar från saligen insomnade SE Service.

Snillen spekulerar

Pia Hagerth tog den här bilden under årets Custom Bike Show.
Man undrar ju lite vad som försiggår.
Vad är det som skrämmer mig?
Vad är det som fängslar Acke?
Och Ronna, vad gör han? Han ser trött ut, och verkar undra vad dom andra hjonen pysslar med...

Båthusbygget igång igen

Golvet i båthuset är numera klart.
När ett sådant inlägg postas på förmiddagen, är det ett bevis på att gårdagskvällens mål ej uppnåddes.
Men nu är det klart i alla fall!

Grannen TräbåtsKjelle är numera i sitt rätta element.
Han är en träkarl, och har bättre koll på battingar än att tanka båten. Men jag kan ju tanka och ställa brytare åt honom, så kan han såga lite åt mig.
Sen groggar vi, och alla blir glada!

Invigning

Båthusets punchveranda invigs med ett kallt stift i solen. Mycket talar för att det faktiskt kan vara paradiset som vi har flyttat till.

Det är en ynnest att få stå och snickra och kasta sig i drickat när det blir för varmt.

Igår var Björn L på besök och jag hade på känn att han inte var en badkille.
På frågan om han brukade bada, svarade han att han brukade nog bada när han hade lust.
Men, det var 18 år sen han hade lust sist...

Det lär dessutom snöa på Barbados innan man ser honom i ett par kortbrallor.