Jag fick stock av Josef

Josef med familj har hyrt en stuga i Kärringsund.
Jag passade på att beställa snus och hylsor.
Med tanke på Josefs sunkiga ordvitsande, så fattar ni ju själva hur det lät när jag fick min stock...

Utsidan

För att släcka er kunskapstörst, och för att jag tycker lite synd om er som hänger kvar här under det långa svetsröksuppehållet, lägger jag upp en bild på samma skorstens utsida.
Här ser man att gasskyddet varit ännu sämre.
Dom mörka fläckarna i strängens utkant är glödskal.
Glödskal är inget den civiliserade människan uppskattar. Exkrementer är trevligare än glödskal!

Den här steken skulle garanterat rosta enbart med hjälp av sötvatten, och tom, av luftfuktigheten nära bräckt eller saltvatten.

Aj aj!

Blåanlöpning i min dyra skorsten! Någon har slarvat med rotgas-skyddet. Inte bra...

Accessoar med stil.

Idag hade vi besök av några polare, Irene, som en av dom heter, hade ett mystiskt men vackert halsband.

Det visade sig vara ett par ihopfällbara läsglasögon, som med ett enkelt handgrepp, åter blev ett vackert smycke.

Som om inte detta var nog, så fanns inskriptionen OP, i detta fantastiska arvegods, där P stod för Pettersson, från Pettersson och Bender!!

Jag känner ett stort avund, dels för smycket, men även för att få komma från ett legendariskt skojarsläkte!

Krogen

Några polare var på krogen i Mariehamn häromdagen.
En skapligt dragen lirare skulle beställa vid disken:

-En Mojito, sa han, och lämnade fram kortet.
-Myntan e slut, sa bartendern.
-Aha... Prova det här kortet istället, slirade han ur sig, och langade fram ett nytt kort.
Bartendern lutar sig fram och ropar: MYNTAN E SLUT!
- Jaha, vänta så tar jag fram cash, svarade liraren.

Sedan fick han en Mojito utan mynta, som han cashade...

Vinö

Det är ju så fantastiskt tråkigt med husbilder, så jag lägger in en bild på Jörgens fina kultändarbåt, som man kan vila ögonen på och tänka på motorljudet.

Smygar

Nu håller jag på och gör fönstersmygar. Det är ungefär lika roligt som allt annat som har med husbygge att göra.

Äckligt

Moder natur kan verkligen bjuda på en del osedligheter mellan varven. Massa jävla flygmyror har swingersparty på mitt verktygstält!

Rar ärta!

En fyrcylingrig Wickström på min ära!
15-25 vilda påsar till förfogande.
Den ser ju bra ut också, men alla vet ju att fyror låter lite trist...

Lakrits

Den här burken är rolig tycker jag!

Köttig twin

Denna stora twin lär vara en Olympia.

Kula

Fabrikat okänt.

Vem vet vad detta är?

Vacker lagning av frusen kylmantel, har den i alla fall.

En gammal Penta.

Från tiden långt innan Volvo smutsade ner varumärket.

Vevaxeln på Reko:n, ser ut att behöva riktas.

Järnhjul och sidventilare.

Vackert!

Naturen försöker sakta ta tillbaka två Fordar.

Skrotrunda

Gårdagskvällen spenderades på Jägerströms skrot och i diverse andra kufiska samlarhålor på kobben.

En sån här vagn skulle man ju ha! Tillverkad av gamla kläder i DDR enligt uppgift.
Vad är det för märke och modell?

Balla bitar

Skapligt mustig smälla jag snubblade över i Sjökvarteret igår!
En bastant brittisk stationärpjäs med rullpinne och öppna vippor. Dessutom konverterad till gengas med massa fyndiga lösningar av plattjärn. Den där skulle jag vilja smälla igång och koppla till en perthyvel, så man kan göra ett fräsigt tak till båthuset!

Lika som bär

Va fan, jag har en dubbelgångare!

Ytterligheternas krogrunda.

Igår lackade jag ur på Texas Longhorn i Mariehamn, värdelös service och grisiga bord. Vi lämnade syltan per omgående i vredesmod.
Visslade vidare till Indigo, där var det prima service, rent och fint, bra käk och Stallhagen-stift.

Stay tuned för mera amatör krogtester!

Välljud

Under Sjödagarna i Mariehamn brummas det med gamla puffror.
Ser, luktar och låter underbart!

Fiasko!

Vårat deltagande i SkötbåtsVm blev en flopp.
Skrället havererade ständigt under belastning, och fick repareras med yxa under rejset.
Att jag fuskade något med en åra, var ingen som brydde sig om, eftersom vi kom sist.

Svårt att rejsa utan motor...

Action!@

Nu har vi seglat hela vägen till starten. Utöver ett kraftigt läckage, har vi endast haft två haverier. Först gick ett snöre av som håller i en spristång, sedan lossnade en skitviktig grej som håller storseglet. Men nu är allt servat.

Nu jävlar!

Tio sekundmeter, och jag tror att det kommer gå åt helvete.

Cigarren

Här ligger Lasse Häggbloms bygge och myser i dårhuset. Skulle vara roligare att rensa med den än med segelgrunkan från förritiden.

Rejserbåten

Idag har jag mönstrat på en skötbåt från 1937. Den ska vi vinna ett seglarrejs med om några timmar.

Glesbygdsburnout.

Hur kommer det sig att vägarna alltid ser ut så här i glesbygden? Så fort man kommer fem mil utanför Stockholm så ligger vägarna täckta av slingrande 145-däcksburnisar. Hur kommer dom dit? Går folk man ur huset på natten och slirar med hundrafyrtiotvåorna tvärs över vägen? Jag måste nattspana!
I Stockholm är det bara raka slickskorvar som Cronos och grabbarna fläskat ut.

Idag var Gunnar här och plåtade ett Gatbilsrepotage för Bilsport. Det var första gången jag såg ett trafikkaos här. Troligen blir han utslängd under natten, så att det går att köra bil i morgon igen.

Nu är jag på bättringsvägen

Mildrid i motsjö

Det är ju löjligt kul med vågor, tills dom kommer in från sidan.

Guppigt

Idag hoppade det bra på fjärden, till ungarnas stora glädje!

Spänt läge

Idag har jag visat tecken på dåligt sjömanskap.
Mildrid låg förtöjd mellan alla snipor i en skyddad vik.
Eftersom jag är både lat och dålig på knopar, så förtöjdes båten med all löslina i land. Det vet alla att det är fel, även jag.
När vi skulle kvarta in efter kvällens samkväm, så blåste det upp och båten började slå mot berget, hårdare och hårdare.

Jag tänkte att det kanske var läge att visa lite tecken på gott sjömanskap, och eftersom ankaret börjat släppa, så var det inte mycket annat att göra än att lämna tamparna i land och dra.

Maria visade i detta spända läge än en gång vilket bra kvinnfolk hon är. Hon drog ut oss med ankarlinan, ståendes med ett ben på var sida om ett av våra sovande barn, utan att väcka och oroa dom små liven.

Jag hade under tiden fyrat igång Albin, som taktfast tog oss från det hotande berget.

Nu liggger vi på svaj i viken, och jag håller koll på läget, medans Maria försöker sova(tror inte hon lyckas), ungarna sover intet ont anandes.
Motorn står givetvis på tomgång och bara väntar på att reda upp situationen om så skulle krävas.

Jag har kommit fram till några saker under natten:
Förtöj alltid med löslinan på båten.
Bli aldrig full, om du har en båt i en vik.
Ha alltid en motor du kan lita på, ett motorstopp i fel läge kan stå dig dyrt!

Okänd talang

Sportster/T46/tändkuleJörgen avslöjade under kvällen att han kunde spruta eld! Ett enormt uppskattat inslag!

Båtvård

Dom enda som hoppade ner i det sextongradiga drickat för att vaska av vattenlinjen och friborden, var jag och Jörgen.
Helt obegripligt, men så är det.
Båten måste ju vara fin även i skärgårdens ytterområden!

Igår skulle jag tömma muggen på båten framåtsmåtimmarna. När jag ryckte upp tanken så kom jag åt handtaget och det rann ut piss i hela båten...
Maria kallade mig för annat än älskling för en stund, men efter några timmars sanerande, och en kvarts bag in box, ligger jag skapligt till igen.

Dassbygge

-Men en sån där stege har vi ju ingen nytta av, den måste man ju luta mot en fasad.
- Det måste man inte alls, sa Kristoffer!

Utsikten är fin, från spel och dobbelsalongen.

Så här ska man ha det när man har det som sämst.

Vindstilla,varm som fan och vedhögar överallt

Bomarsund

Nu har vi,efter att ha lyckats köra fast i stranden, angjort Bomarsund. Som vanligt var det skitsvårt att parkera båten, trots milda vindar och gott om plats.
Man skulle ha en Ryds på fyra meter med bogpropeller istället.

Så där ja!

Nya flaggan speglar sig i krom och fernissa.
Vi är på väg till Bomarsund, där starten för Snipaäventyret går.
Lite semester måste man ha, trots husbygge.

Drog just en hylsa och njuter av sol, mahogny, krom och det lugna dunket från gjutjärnskolvarna.

Flaggbytarfest

Nu har vi äntligen blivit skriva här, och Mildrid har flaggats om.
I sanning en stor dag!

Havets folk?

Björn Lagerberg, känd Åländsk rivstartsförare, passerade nyss. Han ger stålet rakt över båda grynnorna jag varnade honom för. Antingen så har han en jävla koll, eller ingen alls...

Träbåten han kom i hade han i alla fall ingen vidare koll på: Den är väl tre eller fem meter lång, och säkert byggd av min farfar, det måste den ju va, han var ju snickare!

Smörjobb

Jävla bra jobb jag har. Ska montera ett reningsverk, och står i solen och kollar på grävmaskinisten som jobbar.
Vid såna här tillfällen önskar man ju att man rökte.
Det hör ju liksom till att stå och suga på en Jompa utan filter, när man hänger vid en grop.

Punka

Eftersom jag blivit som besatt av Unn, och det inte hänt mer i mitt liv under dagen, än att Mildrid fortfarande plågas av nordanvindarna, så slaskar jag in en bild till.

Denna bild är inte lika skönmålande som dom andra, men hör ändå till ett av de mindre arbeten som detta havets smycke skulle kräva för att återuppstå i sin forna glans.

Ännu har inget beslut fattats ang, ett eventuellt införskaffande av havsgudens dotter.

Snodde just en Sort Guld ur svärfars kylskåp, och som alla vet är denna öl bryggd på laxativ. Nu lär det väl spraka i krysset fram till trettonhelgen...

Bygge nummer två

Svärföräldrarna bygger ut sin sommarstuga, så nu har vi lagt tak. Det var lika tråkigt som mitt eget bygge.
Tur att man ska jobba imorgon, så man slipper plankor och gips en stund.

Båthusprojektet hotat!

Råkade lägga ut en snusbuss på svärmors fina prydnadskatt. Nu ligger man på minus!
Satan, jag som skulle bygga båthus på hennes mark...

Tolv sekundmeter.

Nu har jag faktiskt lyckats tänka på annat än Unn, i en stund. Mildrid ser nästan ut att slå runt ett varv snart, och det känns så där, måste jag säga. Hon behöver verkligen ett båthus.

Det här med att ha båten på svaj verkar mest vara överreklamerat skit! Hon svänger bara fram och tillbaka och lägger bresidorna mot vågorna.

Ska man ha drivankare bakom, eller vad är grejen?

Spikat ribbor på hustaket har jag fått göra under morgonen också, eftersom takpappen var på väg till Fassjöträsk!
Nu ska jag ta en Valium stor som en tvål och försöka montera några fåniga plastkupor till spotlightsen.

Egentligen borde jag vara ute på sjön och kriga mot elementen i min spetsgattade motorkryssare, precis som CGP gjorde.

Äh, jag brassar in en bild till på Unn

Det är så här hon ska se ut, utan styrhytt och trams.
En öppen jagarbrygga är allt skydd en karl behöver.
Estetiken står över bekvämligheter.

Slottet och Mildrid

Jag gillar framsidan på senaste numret av Veteranbåten.
Stockholms slott, Mildrid, en motorman med sexturisthatt och frugan som uppdaterar Facebook...

UNN

Mina damer och herrar, låt mig presentera UNN, havsgudens dotter!

15,5x2,95 meters dubbelsalong i Hondurasmahogny.
Ritad av CG Pettersson och levererad av Bröderna Larssons båtvarv i Kristinehamn 1917 åt greve Carl Kalling i Djursholm.

Sannolikt skulle renoveringen till toppskick ta mig mellan 5 och 10 år.
Men jag har erbjudits henne, och hon är en av väldigt få stora motoryatcher som finns kvar orenoverade, dessutom är hon spetsgattad.
Ensam i sitt slag.

Inredningen är formidabel med skjutdörrar som skiljer köket med marmorskiva, från de båda salongerna. Givetvis är cigarrökning tillåten i herrsalongen.
En förpik finns även för den påmönstrade gasten, och ett maskinrum med skruvstycke...

Do or die?

Mäktig stäv

När denna syn mötte mig i ett erotiskt ljus softat av damm genom ladans fönster, så reste sig håret på armarna och pulsen steg betänkligt.

Här inne ligger något fantastiskt.

Mer om detta under kvällen.

Karlskrona veternabåtsfestival

Rätt trevligt att sitta på bryggan med ett kallt stift.

Tennspacklat.

Vackert!