Våndan av att inte ha ett varmgarage

Då får man förvara båtdynor och krombeslag inne på muggen. Dusch har vi ju en till, så man slipper ju flytta allt för att tvaga sig.

Skräpet

Och här var bilden på skräpet, som jag inte fick med i förra inlägget...

Skräp

Jag har jobbat i en kåk där vi haft lite problem med cirkulationen i värmesystemet.
Vi hittade lite skräp i ett rör.
När vi rensat klart verkade det som att halva värmepannan hamnat i röret.
Det var första gången jag körde rensmaskin i en värmestam.

Kanske inte lika stimulerande som att bygga hojar, men det är ju alltid kul att hitta konstiga fel och få fart på grejer som jävlas.

Det första stapplande steget mot att bli grinig gubbe

Jag kunde inte hålla mig längre, jag måste få lite svar.
Tänk om jag i och med detta gläntat på locket till Pandoras ask.
Nu kanske jag blir beroende av att skriva insändare och hobbydebattera.

Förbluffande enkelt!

Jaha, nu har jag ekrat mitt första hjul.
Det bökiga var ju att lista ut hur ekrarna skulle gå, att rikta var ju "en bit av kaka". Precis tvärtemot vad jag trodde.

Ekring

Öhh, jaha, sen då??

Varför begriper jag inte politik?

Under många år har jag plågats av det faktum att jag är för ointelligent för att förstå mig på såväl politiska beslut, som mycket av samhällsutvecklingen.

Jag läser idag i Ålandstidningen att självstyrelsepolitiska nämnden slagit fast i en policy att "Den finska marinens besök i åländska vatten bör upphöra helt", och att "gränsbevakningens allt mer militära status oroar". Åland är sedan länge en demilitäriserad zon, och det är med tanke på det som man vill att marinens närvaro ska upphöra.

Man konstaterar från landskapsregeringens håll att det säkerhetspolitiska läget i Östersjön inte längre är gott, och därför är det högaktuellt att denna policy sjösätts nu.

Vidare anser man att "Marinen ska besöka oss enbart om åländska myndigheter ber om handräckning".

Att det finns gott om ålandskritiska krafter i Finland är inget nytt, och jag skulle kunna tänka mig att det är sånt här som ligger till grund, eller åtminstone spär på detta förakt.
Om man inte är välkommen att ens angöra hamn, eller vistas i vattnen runt Åland, så kan jag tro att viljan att vilja försvara Åland vid ett eventuellt angrepp, är ganska sval.

Det är sånt här som jag inte begriper. Jag önskar att jag hade varit bildad nog för att förstå hur bildade människor resonerar.

Jag hade samma problem då jag bodde i Sverige, eller då jag nås av nyheter om politiska beslut i Sverige.
Trots att man flaggat för nedskärningar inom välfärden, till följd av utgifterna som kommer att krävas av den stora flyktingström som kommer att anlända under det kommande åren, så finns det utrymme för ekonomiska utsvävningar (170 miljoner) för projekt inom gebitet genusforskning.

Ett av forskningsprojekten som lär ha fått 17,5 miljoner kallas: Slöja, regnbågsflagga och manga. Om genus, sexualitet, motstånd och gemenskap i en transnationell tid.

En Maria Törnqvist från Institutet för framtidsstudier lär ha fått bidrag för ett projekt om "Intimitetens sociala former: Närhetspraktik och identitet i kollektivt boende, husdjursrelationer och pardans".

Jag önskar verkligen att jag förstod, eller att någon som gör det kan förklara för mig.

Brev till Fristads

Hej,

Jag har sedan tolvårsåldern, då jag fick mitt första blåställ av rörfirman som jag sommarjobbade på, varit en trogen Fristads-kund.

Enligt mitt sett att se på saken, så har riktiga arbetare Fristads-töjj, och inget annat!

Glättiga reklamsnuttar på televisionen med så kallade "hunkar" som struttar runt och ser tuffa ut, med budskapet om kläder för "riktiga hantverkare" lämnar mig kort sagt oberörd, då sagda hunkar har varit ekiperade i plagiat (sannolikt tillverkade i fjärran östern under förtryckande förhållanden).

Jag torde på flera sätt än min trohet till fabrikatet, vara något av den perfekta kunden, då jag sliter ut hängselbyxor i en sällan skådad takt.

Utöver min förmåga att likt en målsökande robot, dras till allehanda utstickande föremål, och således fastna med byxorna i dessa med följden att dom givetvis går sönder, så har jag en rent kuslig förmåga att med varma föremål bränna sönder plaggen som skyler mitt späda lekamen. Ibland till och med med brand i textiler som följd.

Det skall dock inte i detta hänseende råda någon som helst tvivel över eran produkts kvalitet, utan dessa tillbud skall helt tillskrivas min brist på att föra mig på ett riktigt sett. Det är min fulla övertygelse att andra fabrikat hade havererat, betydligt snabbare än Fristads i mina händer.

Idag var det en stor dag på arbetet, då jag stolt som en tupp lämnade yrkesbutiken med inte mindre än två par nyinköpta hängselbyxor.

Väl hemma påkallades familjens uppmärksamhet, då far i huset skulle flytta över alla verktyg till ett av de tvenne nya töjjen. 

Men där tar plötsligt idyllen ett abrupt slut!

Mitt yngsta barn bevittnar storögt hur hennes far inte lyckas få dit någon av knivslidorna på därför avsedd plats vid bröstfickorna, och hon ser förfärat på när hans humör sviker och svetten bryter ut i hans panna.

Remmarna som ska hålla knivslidorna på plats har plötsligt fått ett alldeles för snålt tilltaget mått och rymmer således inte längre Morakniven!

Min hustru fick barskt påminna mig om att vårda mitt språk i barnens sällskap, och jag var tvungen att konsumera mer än halva kartan av mina kvälls-Valium. 

Jag svalde förtretet över att jag mitt under mitt yrkesverksamma liv, var tvungen att bryta en vana för en stund och flytta kniven till därför avsedd plats på högerbenet istället. Då alla riktiga hantverkare har tvenne knivar på arbetskläderna (en slö, för att grada metall och en vass för uppgifter av delikatare art), så fick jag stoppa den andra i fickan som egentligen är avsedd för tumstock och hajnyckel. Någon hajnyckel fick jag inte med mig av förklarliga skäl.

När jag sätter mig på knä för att arbeta hoppar knivslidan bort, och mitt tålamod frestas mycket hårt av denna prövning. Flera försök görs, innan jag konstaterar att ni även bytt knappar till en modell med mindre diameter i  knappens midja, så att knivarna inte längre hålls på plats.

Då Morakniven är en ikon, likt Fristads, och dessutom det enda fabrikat som säljs i yrkesbutiker, så måste jag konstatera följande:

Att göra om en perfekt och fulländad produkt som Fristads-töjjet var, till att inte längre passa ihop med en Morakniv, måste vara fullt jämförbart med en tillverkare av ficklampsbatterier som bestämmer sig för att börja tillverka batterier med ett mått som inte längre passar i ficklampor.

Jag ber om ursäkt för att min ton kan låta upprörd, och det är för mig ett icke önskvärt resultat av min oförmåga att uttrycka mig i skrift, jag har som ni säkert redan listat ut, enbart en misslyckad grundskoleutbildning att luta mig på rent verbalt.

Jag ser dock fram emot ett svar, och en lösning på problemet, då jag näppeligen kan arbeta utan knivar resten av mitt liv. 

Jag kan inte säga att jag tycker att ni gjorde ett riktigt beslut då ni ändrade byxorna, men förutsätter att ni tänkte skicka med speciella knivslidor som passar såväl dom nya töjjen, som Mora kniven, men dessa kände inte kvinnan i butiken till. 

Kanske har dom bara kommit bort med posten?

Med vänlig hälsning

Stellan Egeland

Men, fy satan så här ser ut!

Man kan ju hålla sig för garv nu när det är dags att städa här.
Inte en SE Service såg ju så här jävligt ut.

Eller jo förresten, det gjorde det ju för det mesta.

Helst skulle man ju vilja rycka igång Weslaken och finjustera Wal Phillipsen.
Jag tror jag börjar med det, så det luktar lite gott här inne sedan.

Gasens gaddning

Gasen, min kusin från landet, har skaffat sig en ny tatuering.
En motor är det ju många som har gaddat på kroppen, men Gasen är inte riktigt som andra.
Han är dessutom av samma åsikt som alla som kört bilar med vrid i, nämligen att fyra poletter räcker gott och väl.

En tatuering föreställande en brötig fyrpet, ser man inte på många underarmar!

Jävla bra grejer

Löda är verkligen "The Shit" när man jobbar med koppar.
När det är ont om plats, och byggmåttet är för långt på delarna, så kan man knacka till egna.
Dessutom kan man klämma in ett uttag för givare mitt i alltihop.

Med presskopplingar hade det byggt en halvmeter och innehållit tio gummiringar.

Dessutom blir kopparn glödgad av lödningen, så att man kan bryta till skiten när det blivit snett.

Otroligt roligt

www.youtube.com/watch?v=yQSAQ_Qbqso

Det här är ju bland det roligare jag sett!

Att jobba på en reklambyrå och spåna idéer, kan inte vara helt tråkigt alla dagar.

Nu så!

Nu börjar det ordna upp sig.
Löda Cu på dagarna, och hyvla mahogny på kvällarna!

Varde ljus!

Eftersom projekt "Wiking XI renovering" inte kommer att dra igång ännu på ett tag, så monterade jag upp min sponsrade LED-belysning ovanför Mildrid.

Dra åt helvete, vad lyse jag har nu!
Belysning, det var nog det enda som var sämre förr.
Och möjligen att titanet inte var uppfunnet...

Smeck

Att vara rörmokare är helt enkelt inte lika tufft längre.
Porslin, koppar, stål och brons ersätts av material som enbart lämpar sig att tillverka My Little Pony-hästar av!

Slit och släng-samhället kommer på alla fronter, därför tillverkas allting i smeckig plast som givetvis åldras och blir spröd och ännu smeckigare på några år.

Detta plastspektakel föreställer innehållet i en muggcistern, trots att det ser ut att komma från Toys 'R Us reahylla.

Vad är detta?

Den här prylen har jag fått av en kompis, ihop med massa andra båtbeslag.

Den verkar vara nygjuten efter ett orginal, men vad är det?
Det är en ledad kranpip med konisk tätning på den, så nån form av tappkran med pump verkar det vara.

Mer information från nån som vet, vore kul.
Vacker så det förslår är den ju i alla fall!

Drömverktyg

En kombinerad gasrörsnyckel och skiftnyckel vore ju drömmen. Skapligt impade grabbarna på pysslet skulle bli, om man gled runt med en sån i töjjet!

Och en velocipedskifta på det, sen är ju verktygslådan komplett.

Sponsorering

Nu har Projekt Wiking XI fått sin andra sponsor (den första var privatpersonen och träbåtsnörden Johan Eriksson), i form av bloggläsare Micke Kummelnäs.

Han har genom sitt företag Dusk.se fixat extra prima arbetsbelysning till renoveringen. Visst är glödlampor ballast, men dessa LED-lampor lyser upp tre socknar.
Som om inte detta vore bra nog, så fick jag även den felande länken, en Bosh-brytare som fattats till Mildrid.
Stort tack!

Jag var i Stockholm i torsdags och besökte ett träbåtsvarv. Anledningen till detta var att dom höll på att byta en kölstock, och jag ville ju gärna egga upp mig på vedfronten. Det var intressant och lärorikt.
Dock så gick det under besöket upp för mig hur jävla mycket jobb jag har framför mig.

För att förtränga detta och blicka framåt, så for jag och tittade på en sextant som kan vara bra att ha vid en ishavsexpedition. Samma säljare hade även en mycket vacker kikare, som jag blev sugen på.

Jag lyckades dock hålla hårt i lädret, och efter några prutförsök lät jag saken bero ett tag. Jag behöver ju trots allt spant innan det är dags att navigera efter solen.

Kompressorviiiin!

Min gamle vän Ante håller på att slå ihop sin Chevelle, som han plockade isär för lack för tio-tolv år sedan.
Det kom några grejer emellan,sen...

Men ikväll startade han upp den.
Låter bra!

Ahhh...

Vilken sjukt vacker jävla motor!
Törs man gissa på överliggande sticka, driven av ett kamskaft?
Jag börjar tro att meningen med livet är att äga mängder med gamla puffror i alla dess slag.

Arbetsplatsen färdig

Nu är porthålet igensatt med vad jag hoppas kommer att bli en välfungerande rullport. Brädorna sitter trädda på fyra vajrar som ska fästas i ett biffigt rör.

Det biffiga röret ska drivas av någon form av elmotor, som kopplas till nån form av fjärrkontroll.
Förhoppningen är då att porten ska rullas upp på det biffiga röret, utan knot.
Vi får väl se hur det går...

Nu tänkte jag skita i det ett tag, och börja jobba med Mildrid istället, det verkar ju roligare.

JAP

Här eldas det metanol i liten Speedway-motor.
Gillbrant är inte bara en otroligt skicklig motorkonstruktör, han är även en rolig och intressant talare.

Välljud

Satan, vilken härlig show det här var.
Gillbrant brummade med sina modellmotorer som han byggt efter historiskt intressanta förebilder.

Från tidernas begynnelse, via Miller/Offenhauser, Jap Speedway, Huskvarna V-twin, Ferraris försök med tvåcylindrig F1:motor, och allt möjligt, till Bugattis V16 och Gillbrants Outside Valve.

Sedan avslutades kalaset med motorn som vann andra världskriget, Rolls Royce Merlin!

Gissa om det lät bra i Berwaldhallen!

Episkt!

Berwaldhallen

Idag är jag med min kompis Mats, på Per Gillbrants motorshow i Berwaldhallen.
Det här kommer att bli en förtjusande dag!

Tack, min älskade fru, för biljetterna!

Finjustering

Alla minns ju med en längtans suck, hur mysigt och enkelt det var med ett handschuntat värmesystem, men numera ska ju allting vara automatiskt och bekvämt.

Då behövs mängder av givare... Som givetvis kan spöka.
Här ska ni få ett tips på hur man kan finjustera utegivaren. I Björns fall var den av fel modell och visade -40 grader fast det regnade ute.
Med en byggstrålkastare kan man enkelt justera värmen i huset utan att leta i krångliga menyer.

Att värmen från lampan blåser iväg när det stormar är en bonus, som gör att systemet själv gasar på, då det friskar i genom 40-talskåkens stockväggar.

Vid extremare förhållanden, kan man med fördel brassa av en kolsyresläckare på givaren. Det är mycket enklare än att tända en brasa i öppna spisen.

Praktiskt!

Vilket jävla smidigt sjökort jag hittade hemma hos Björn.
Här ser man ju klart och tydligt hur enkelt det kommer gå att forska polarisranden med Wiking XI.

Fast å andra sidan så ser man ju redan randen här, så man får väl se det som en ren nöjestripp.
Det verkar ju inte ens långt till Amerika!

Sliten karl

Den objektifierade och kränkta karln på kalendern fyller 41 bast idag.

Inte för att åldrande borde premieras, men det firas ändå med mellanöl,kåldolmar, tårta, Judas Priest, Dio, Zeke, Turbonegro, Lill Lindfors och Cornelis.

Troligen kommer jag smyga ner till mitt älskade båthus snart för lite tobak och Jalloviina.

Svetsrök!

Nu jävlar har det hänt fina saker på firman.
En sprillans Tig har införskaffats, och som om inte det vore nog, så har vi AGA:s nya fina tub Genie till den.
300Bar, handtag och hjul. Allt var kanske inte bättre förr, ryggen trivs med att dra en plastkärra med gas, istället för att bära banantub av stål.

Vi firade detta med en svetskurs inne på firman.