Smickrande på nåt sätt att folk inte vill ge upp tanken om en Slugger i Vm, och försöker övertala mig.
Många har påstått att dom vet att jag skulle klara av det och under normala omständigheter så hade dom givetvis haft rätt. Jag brukar klara av det som jag bestämmer mig för, men nu är inte omständigheterna normala.
Jag började med Sluggern den 4 november och jobbade som en galning(tre timmars sömn per natt dom sista månaderna) fram tills den visades i mars. Efter det så tog elektronikstrulet över och gjorde livet surt.
Medans jag runkade med elgrunkor så bestämde sig ägaren av Corren att han ville ha den färdig till en träff som gick av stapeln i helgen som var. Så istället för att vila efter spurten med Slugger så körde jag vidare till ca, elva på kvällarna och jobbade även de flesta helgerna för att få bilen klar, vilket den blev i onsdags.
För att komma till Vm så skulle Sluggern alltså behöva lagas på rekordtid, en stadig stålbur att skicka den i skulle behöva byggas, sponsorer skulle behöva raggas, ATA Carnet måste fixas, biljetter, hyrbil och skit bokas och fan vet allt...
Det är fullt möjligt att jag ångrar mig sen, men jag tar gärna den risken just nu. Jag har en familj också och jag gillar faktiskt att hänga med dom emellanåt. När jag jobbar mycket blir jag stressad och grinig, och jag gillar att vara glad.
Väldigt länge har jag tänkt: Det blir bättre sen, när det och det är klart. Nu tänker jag inte så längre, jag ska ha det bättre nu!
Visst är det skitkul att tävla i Vm(totalt befriat från jantelag), men det kommer inte att bevisa så mycket. Dom som gillar Sluggern kommer att fortsätta göra det, och dom som hatar den kommer att forsätta göra det oavsett om den nu skulle vinna hela skiten.
Forumen skulle bara bli fulla med sågningar i stil med att Slugger vann Vm i missfoster och sånt skit.
Om hojen är ute på vägarna så får man positiva kommentarer att njuta av istället, för dom som kommer fram på bensinmacken är av nån anledning mycket trevligare än dom som skriver på forum.
På forum är det fritt fram för hjon att såga bäst dom vill oavsett om dom är tillfrågade eller ej, dom ser det som sin rättighet. Ute på vägarna är det bara dom glada som kommer fram och pratar. Och lika glad som jag är över allt berömm, lika trött är jag på allt gnäll.
